Volvo varslar ytterligare 900

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article3744455.ab
http://www.aftonbladet.se/ekonomi/article3743877.ab
http://www.aftonbladet.se/ekonomi/article3743595.ab

Det brukar ofta talas om vänsterns människosyn och man brukar gå tillbaka i historien och granska de elitistiska element som finns i vänsterns historiska kappsäck.
Till skillnader från högern har dock vänstern gjort upp med sin historia. Vad man aldrig diskuterar är den syn som borglighetens politiker och tänkare haft ända sedan 1800talet och som fortfarande lever kvar. Bland andra John Stuart Mills hade en väldigt elitistiskt syn på arbetet och produktionen samt arbetsetik: Arbetaren var oförmögen enligt Mills att ta till vara på sitt liv på egen hand. De kunde lika lite som dumma barn styra sig själva, de var blott ett mänskligt råmaterial som skulle bearbetas och ges den rätta formen att vara objekt för och inte subjekt i den pågående rationella investeringen av det mänskliga samhället.
Man vände sig emot ”slapphet” och menade att arbetarnas blygsamma behov förde med sig att de föredrog ledigt framför att arbeta när deras behov uppnåtts. Detta var förståss oacceptabelt för borgligheten som helst såg att hjulen snurra dygnet runt i den expansiva industrin och sin jakt på profit. Denna ”attityd” som man kalla det, kom att förändras med vad herrarna valde att kalla arbetsetik. De högst våldsamma och skoningslösa striderna fördes mot den potentiella ovilja från arbetarna att stå ut med obehaget och förödmjukelsen hos en arbetsregim som de varken önskade sig eller förstod och inte skulle valt frivilligt.
De arbetslösa skulle även de drabbas hårt, fattigdom och fattigstugan skulle göras så jävlig så man hellre skulle acceptera den påtvingade kapitalismens, ansträngande, monotona, alienerade tillvaro till dålig lön. Man skulle tvingas bort från landsbygden och det egna självförsörjandet in till städerna och till de industriella arbetsplatserna.

Kan någon påstå att denna syn på människor och dess roll i samhället fortfarande inte innehas av högern? Jakten på de sjukskrivna och arbetslösa finns kvar, det stora förnekandet att kapitalismen inte förmår att skapa arbetstillfällen till alla finns kvar. Den okritiska inställningen till kapitalismens svaghet och en godtycklighet när man tvingar fram lösningar som istället för att gå mot en hållbar utveckling och till arbeten som betyder nått för samhället i stort och som folk kan trivas med väljs bort mot traditionella lösningar där man lämnar makten åt marknaden att skapa arbeten. Människor ska inte trivas de ska arbeta. Människor ska inte utbilda sig de ska arbeta.

Visserligen ser jag många poänger med en frimarknad och att marknadskrafter även kan ha en väldigt bra, kreativ och skapande effekt. Men vad de nyliberala gör är att lämnar efter totalt inför marknadsiderna, de kan inte se statens roll och de kan inte heller se de felsteg markanden tar och att den inte är speciellt förmögen att kunna hantera människors behov alla gånger. Dessutom måste jag klargöra när jag tar marknaden i beskydd att det inte är den fria marknaden som är den egentliga boven i det kapitalistiska samhället, det är istället ägarförhållandena som är väldigt orättvisa. Dvs ägarförhållanden som gör att produktionsmedlen ägs av en väldigt liten minoritet i samhället och håller majoriteten i bojjor. Vi har gjorts beroende av dessa herrar, fast vi inte alls behöver dem för att markanden ska fungera eller för den delen samhället i stort.

Alla som befinner sig i en situation där man inte äger sitt arbete dvs säljer sin arbetskraft riskerar i någon grad att bli arbetslösa. Varför finns då i dessa tider en uppdelning inom arbetarklassen mellan arbetande och arbetslösa. Den kollektiva gemenskapen mellan dessa två grupper i gruppen har mer eller mindre gått förlorad. Det kanske finns en poäng i det men den borde vara väldigt kortsiktig då.
Även om man arbetar och tjänar pengar drabbas man av alienationen och den egna friheten inskränks dramatiskt, makten över sitt eget liv ligger i händerna på någon helt annan än sig själv. Man indoktrineras i en arbets och konsumtionsetik och man kan på så sätt ifrågasätta det verkliga fria valet är det inte så att vi utsätts för påtryckningar utifrån att välja det som genererar profit till produktionägarna? Uppfylls våra egentliga behov och intressen? Eller slavar vi för någon annans välbehag?

Den likhet som de arbetslösa och arbetande grupperna ändå har är att de är en del av arbetarklassen, därför att de inte har någon makt över produktionsmedlen, dvs den reella makten i samhället och i förlängningen individens egna liv. De är båda två grupper som är alienerade och har ett liknande läge där den ena säljer sin arbetskraft och den andre försöker sälja sin arbetskraft. Finns det då som borgarna menar, inget för den arbetande gruppen att tjäna på att de arbetslösa inte marginaliseras mer av samhället? Jo självklart, för det som händer när påståendet ”hungriga lejon jagar bäst” förverkligas i ett samhälle som en direkt konsekvens av ökade klassklyftor är att samhället blir hårdare, med en ökad kriminallitet och desperation. Alienationen ökar, gemenskapen minskar, människor ställs mot varandra i ett samhälle där endast den bäste är bra nog. Solidariteten som behövs speciellt för de arbetande i sin jakt på bättre löner och arbetsmiljö förstörs och individualismen får ett onaturligt övertag. Slopandet av ett brett socialt skyddsnät för inte bara med sig ovisheten om den egna framtiden, vid eventuell sjukdom eller arbetslöshet. Den för också med sig en annan förutsättning på arbetsmarkanden och mellan arbetsmarknadens parter. Vid de stora löneförhandlingarna kommer bristen på socialt skyddsnät utnyttjas till förmån för lägre löner, nya låglönejobb med ruttna avtal kommer växa fram.

”Fattigdomen” ska göras så odräglig att man tar vilket skitjobb som helst, samma retorik då som idag. Folk ska bort från arbetslösheten och in på en arbetsmarknad med för få jobb, det är en omöjlig ekvation. Det är alltid bättre att arbeta menar politikerna och öppnar upp för arbeten som dåliga löner, långa timmar i övrigt ruttna avtal och framför allt i helhet - bortsätt från skatteinkomster - inte betyder ett skit för samhället i stort. Det är politiker som vet att de aldrig behöver ta ett sådant jobb som exempelvis telefonförsäljare som skapar dessa arbeten och då är det så klart väldigt enkelt att moralisera om att det är fel o gå på a-kassa eller bidrag istället för att arbeta. Men vi måste fråga oss som kollektiv som arbetare, ska vill lyssna på den här skiten? Vilka arbeten vill vi ha i vårt samhälle är det arbeten som är lågavlönade och utan samhällsnytta som telefonförsäljare som bara gynnar konsumtionssamhället och inte gynnar arbetarna som grupp eller samhället i stort. Volvo har ändå haft betydelse för vårat välstånd och man har producerat bilar som varit till nytta för det moderna samhället. Det vill säga det finns åtminstonde en viss mening och betydelse med det arbete som utförs på Volvo.

Vi måste fråga oss om vi varje gång kapitalismen hamnar i en av dess nedgångar ska tillåta politikerna och kapitalisterna att tvinga ut oss på en arbetsmarkand där endast arbeten som vi egentligen inte vill ha eller för något av värde med sig. Min poäng är att det kan på många sätt vara bra med ett generöst socialt skyddsnät för det kan förhindra de låglönarbeten som ploppar upp mer och mer. För den arbetande gruppen är detta också viktigt kanske inte bara för att det skulle förhindra att de själva någon gång tvingas in i låglönesektorn, men också för att en ny låglönesektor inte alls gynnar framtida klasskamp tvärtom gynnar den bara arbetsgivar sidan då det öppnar upp för lönesänkningar och försämrade villkor i andra sektorer.

Istället för att förlita sig på kapitalets faktiska oförmåga att skapa för samhället och arbetarna betydande arbeten. Istället för kapitalets kortsiktiga företagande i jakt på den snabba vinsten skulle vi kunna använda de 1500miljarder kronor, som man lägger på att rädda bankerna, på att omorganisera volvo fabrikerna till att producera fordon människor faktiskt vill ha och även är bra för miljön. På så sätt räddar man både jobben för volvo arbetarna och skapar ett samhällsnyttigt företagande. Det är 1500 miljarder som helt plötsligt utan några som helst konstigheter läggs upp på bordet, ingen ifrågasätter och politikerna ser det som en självklarhet. Men när folk pratar om att bygga ut välfärden, då finns det aldrig pengar. Det är bara snack, det finns pengar!
Den i detta fall osynliga bidragstagaren, kapitalisterna, herrarna, bankfolket, hajjarna som inte gör annat än att tänka på det egna bästa är orsaken till ekonomins förfall och är nu de största parasiterna då de får pengar av både staten och mervärdet av vad vi producerar. Jag vill nog hävda att jag har mer att tjäna på att solidarisera mig med de arbetslösa som går på bidrag än de här verkliga parasiterna som inte vill jobba för sitt välstånd utan hellre ser att andra jobbar åt dem och när allt brakar samma så går de till staten för att casha ut mer pengar. Några hundra i månaden har vi fått av alliansen om vi inte tjänar mer än 30 000kr i månaden dom har fått lite mer och det är inte ett speciellt rationellt att då tro att det är sparkande på dem som redan ligger som kommer att generera mer pengar i våra fickor. Därför är det bara kontraproduktivt att inom arbetarklassen låta sig splittras i två grupper, arbetslösa och arbetande.

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0